Inga-Greta Agrell – en biografi

Uppväxten

Inga-Greta Agrell föddes 1911 i Västanbäck i Sollefteå.1 Hennes föräldrar var forstmästaren Einar Fryklöf och hans hustru Signe, född Grape, som var prästdotter från Tornedalen. Hon hade tre syskon – två bröder och en syster – och var själv nummer tre i ordningen.2 När hon var fyra år flyttade familjen till Holms Säteri i Överlännäs vid Ångermanälven,3 där fadern senare befordrades till skogsförvaltare.4
Holms Säteri på 1920-talet. Foto: Troligen Inga-Greta Agrell. Hennes barndom vid Holms Säteri var nog inte särskilt lycklig, men i säteriets stall fann hon en fristad.5 Hon lärde sig tidigt att uppskatta djur och natur, speciellt hästar.

Föräldrarna separerade 1927 och modern Signe flyttade då med Inga-Greta och två av hennes syskon till Härnösand.6 En annan person, som skulle spela stor roll i Inga-Gretas liv, flyttade till Härnösand i början av 1928 och hyrde då rum hos Signe.7 Det var teologie kandidaten Erik Larsson från Fellingsbro i Västmanland, som fått tjänst som vikarierande adjunkt på läroverket i Härnösand,8 där Inga-Greta studerade. Han undervisade i kristendom och historia, senare även i klassiska språk.9 Inga-Greta tyckte mycket om sin lärare Erik och uppmuntrade relationen som kom att utvecklas mellan honom och hennes mor Signe.10

Hösten 1928 flyttade Erik till Västerås. Han hade samma år antagit släktnamnet Nyklander, med ”K. Maj:ts tillstånd”, som det står i församlingsboken.11 Snart därefter flyttade Signe med tre barn till Lidingö, där hon hade en systerdotter,12 och Inga-Greta fortsatte sina studier vid Lidingö läroverk.13 Signe och Erik Nyklander gifte sig sommaren 192914 och Signe flyttade till Erik i Västerås.15 Därmed blev Erik Inga-Gretas älskade styvfar, som långt senare, när hennes biologiska far var död,16 även officiellt blev hennes adoptivfar.17

Intressant nog följde Inga-Greta inte med sin familj när den 1929 flyttade från Lidingö till Västerås. Det var nog meningen att hon skulle göra det, för enligt församlingens utflyttningsbok hade de alla fyra tagit ut s.k. flyttningbetyg den 17 juli, men när flytten ägde rum fem dagar senare hade Inga-Gretas namn i utflyttningsboken strukits över, med noteringen ”Icke utfl.”.18 Man kan undra hur diskussionerna lät i hemmet den veckan. Genom att hon stannade kvar på Lidingö kunde hon fullfölja sina gymnasiestudier och tog studentexamen vid Lidingö läroverk i juni 1930.19 Senare samma år flyttade hon till Signe och Erik i Västerås.20

Student och forskare

Våren 1932 antogs Inga-Greta till kurser i jämförande anatomi och allmän kemi vid Karolinska Institutet i Stockholm,21 förmodligen som förberedelse för medicinstudier. Hon skrevs in 1933 vid medicinska fakulteten vid Uppsala Universitet, där hon var medlem i Norrlands nation.22
Torsten Thunberg och Inga-Greta Agrell. Redan ett halvår senare flyttade hon till Lunds Universitet, där hon likaså skrevs in vid den medicinska fakulteten, men den här gången som medlem av Värmlands nation.23 Detta kan tyckas som ett märkligt steg för någon utan känd anknytning till vare sig Lund eller Värmland, men två år senare förlovade hon sig med studenten Ivar Agrell från Lund,24 som var medlem i just Värmlands nation eftersom hans far var värmlänning. Vi gissar att de träffades som studenter 1932 eller 1933 och att han var orsaken till hennes flytt söderut. De gifte sig 1935.25 Barnen Per Sigurd och Signe Beata föddes 193726 respektive 1944.27 Ivar Agrell blev senare professor i zoofysiologi vid Lunds universitet.28

1938 tog Inga-Greta kandidatexamen i Lund.29 Ungefär 1940 påbörjade hon sin forskarbana vid Fysiologiska institutionen på Lunds universitet under handledning av professor Torsten Thunberg.30 Hon forskade om citronsyrakoncentrationen i blodserum och hur den påverkas av olika faktorer såsom muskelarbete, insulinkoma och binjurebarkens funktion. Resultaten publicerades 1946–1961 i åtminstone fyra tidskriftsartiklar.31 I sex veckor 1945 arbetade hon på en flyktingförläggning med att vårda svårt skadade offer från koncentrationslägren.32

Att kombinera studier med att vara småbarnsförälder var komplicerat, speciellt från 1950 då Inga-Greta, efter att ha separerat från Ivar,33 hade ensam vårdnad om barnen. Ivar var fortfarande närvarande som pappa och tog hand om barnen efter förmåga, men han arbetade också mycket. Trots svårigheterna var Inga-Greta fast besluten att fullfölja studierna och fann kreativa lösningar. Hon kampanjade för studenternas rätt till barnomsorg, vilket så småningom lyckades, så att dottern Beata kunde placeras där. För sonen Per Sigurds del anlitades ibland familjens hund, mellanschnauzern Titti, som barnvakt.34 För ekonomins skull vikarierade hon först i restaurangkök och senare som underläkare på sjukhus.35

1954 erhöll Inga-Greta till sist licentiatexamen,36 vilket motsvarar dagens läkarexamen,37 och samma år blev hon legitimerad läkare.38 Liksom många andra läkare titulerades hon därefter ”doktor”, vilket dock inte innebar någon doktorsexamen.

Barnpsykiater och landsortsdoktor

Inga-Greta flyttade 1956 till Göteborg,39 där hon först var verksam vid Neurologen på Sahlgrenska sjukhuset,40 som ett led i sin specialistutbildning. Från november 1957 arbetade hon vid Barnsjukhusets barn- och ungdomspsykiatriska avdelning i Frölundaborg, först som underläkare och från september 1958 som biträdande psykiater,41 under ledning av Elis G. Regnér.42
Elis Regnér och Inga-Greta Agrell. Under de följande åren hade hon en rad uppdrag inom barn- och ungdomspsykiatrin, bl.a. som barnpsykiater vid barnavårdscentraler, skolstyrelsen och barnavårdsnämnden i Göteborg.43

Efter några år i lägenhet i Biskopsgården i Göteborg44 köpte Inga-Greta ett primitivt utrustat före detta skolhus på landet, i Svartedalen utanför Stenungsund,45 och flyttade dit 1959 med dottern Beata och ett par lånbarn, som efter hand blev allt fler.46 Inga-Greta kallade sitt hem Undantaget. Dit flyttade även hennes föräldrar Erik och Signe ca 196647 och levde där tills de gick bort 197848 respektive 1979.49 Senare flyttade även psykologistudenten Inga-Lill, född 1943, som Inga-Greta 197850 adopterade som sin dotter, till Undantaget. Åtskilliga andra vänner, släktingar och grannar var bosatta på Undantaget längre eller kortare perioder. Skolhuset byggdes till för att rymma storfamiljen och uppfylla dess behov.51

På Undantaget kunde Inga-Greta omge sig med djur. Sedan barndomen älskade Inga-Greta att rida, och i det nybyggda stallet på Undantaget hade hon två hästar.52 Hon hade även hundar, katter, höns, duvor, kaniner och en sköldpadda, som blev naturliga inslag i storfamiljen.53
Vid något tillfälle ordnade Inga-Greta ett jobbmöte eller en konferens för sina kollegor på Undantaget. Inga-Greta var angelägen att barnen skulle lära sig att umgås med djuren på ett naturligt och respektfullt sätt.54 Som psykiater visste hon att djur kan ha en lugnande inverkan på oroliga eller motsträviga barn, och det hände att några av djuren fick följa med till mottagningen i Göteborg.55

Trots att hon nu hade bosatt sig på landet behöll Inga-Greta sitt arbete i Göteborg. Hon erhöll senast 1961 specialistkompetens i barn- och ungdomspsykiatri.56 1966 arbetade hon vid Barnpsykiatriska polikliniken 4 i Hisings-Backa,57 där hon förordnades till överläkare senare samma år.58 Förutom att leda mottagningen, vilket hon gjorde åtminstone fram till 1972,59 var hon skolläkare vid den till mottagningen knutna ”klinikskolan”.60 Hon erhöll 1967 kunglig fullmakt såsom överläkare,61 då hon redan hade en överläkartjänst. Samtidigt fortsatte hon sin verksamhet vid en barnavårdscentral i Göteborg.62

Även om den kliniska verksamheten upptog det mesta av Inga-Gretas tid, hann hon fortfarande med viss forskning. Hon forskade bl.a. om egenskaper hos barn med positiva avvikelser i Henrik Sjöbrings personlighetsskala och publicerade två tidskriftsartiklar i ämnet.63 Senare intresserade hon sig för nattskräck hos barn och fann att den ofta kunde botas fullständigt genom att adenoiden opererades bort, vilket också publicerades i en vetenskaplig tidskrift.64

Under många år, åtminstone från 1965 till 1984, engagerades Inga-Greta som lärare vid Göteborgs universitet och Lärarhögskolan i Mölndal.65 Bland kurserna som hon föreläste i märks mentalhygien, skolhälsovård, psykiatri samt barn- och ungdomspsykiatri.66

Inga-Greta tog även emot patienter på Undantaget och gjorde hembesök hos patienter i närområdet. Det började som en ”fritidspraktik” snart efter att hon hade flyttat till trakten. Ryktet om hennes praktik spreds och hon fick fler och fler patienter.
Undantaget när tillbyggnaden stod färdig, maj 1968. Efter en tillbyggnad 1966–1968 inrymdes en läkarmottagning i källaren på Undantaget.67 Hon var även anställd vid Barnavårdscentralen i Jörlanda 1972–1982.68 Efter pensioneringen från arbetet i Göteborg 1976 kunde hon i stället ägna mer tid åt den egna läkarmottagningen.69

Folkbildare och debattör

Under hela sitt liv var Inga-Greta livligt engagerad i samhällsdebatten, och det är förmodligen där hon har haft störst betydelse för eftervärlden. Redan som student deltog hon i professor Thunbergs kampanj för bättre folkhälsa och mot kvacksalveri, och hon medverkade flitigt i tidskriften Hygienisk Revy, för vilken Thunberg var redaktör.70 Hon skrev minst 125 debattinlägg, bokrecensioner och andra artiklar i tidningar och tidskrifter riktade till allmänheten. Hon intervjuades i dagspress, radio71 och TV,72 höll många föredrag och gav 1962 ut en bok om barnuppfostran73. Redan 1969 presenterades Inga-Greta i Göteborgs-Posten som ”välkänd för G-P:s läsekrets”,74 och då var hon ändå bara i början av sin 20-åriga bana som GP-skribent. Hennes popularitet antyds vidare av att åtminstone ett tjugotal av de artiklar där hon intervjuades eller skrev själv i västsvenska tidningar annonserades på tidningarnas löpsedel eller förstasida.75

Framför allt tog Inga-Greta stark ställning mot barnaga, i en tid då detta ansågs kontroversiellt. Från ca 1958 argumenterade hon, både vetenskapligt och engagerat, för att barn som utsätts för våld själva blir våldsamma.76 Det var åtminstone i början en kamp i motvind och hon fick utstå mycket kritik.77 Hon intervjuades i media, skrev artiklar och höll föredrag i ämnet. Drygt 20 år senare var kampen vunnen, åtminstone juridiskt, då Sverige som första land i världen förbjöd barnaga 1979.78

Inga-Greta på altanen till Undantaget med ett glas saft. Inga-Greta förespråkade ”resonemangsfostran”, i motsats till dressyr. Uppfostran syftar till att lära barnen att tänka snarare än att lyda. Om man bemöter barn med hänsyn och generositet, så lär de sig med tiden att bemöta andra på samma sätt. Ett led i denna process är att, med Inga-Gretas nyskapade ord, ”tyckträna” de unga,79 d.v.s. fråga barn om deras åsikter och hur de motiverar dem, samt att ta deras svar på allvar även om man inte kan ge dem helt rätt.80

Titeln på Inga-Gretas bok, ”Etik och etikett”, syftar på att etiska rättesnören är kategoriska, medan man kan ta lättare på etikettsregler, åtminstone i situationer där viktigare normer står på spel. Man skall inte ha för många normer, för att undvika s.k. ”normträngsel”, vilket är ett annat nyord som Inga-Greta introducerade.81 De normer som man ändå har skall vara konsekventa och anpassade till barnens ålder och mognad.82

Ett barn som har gjort fel behöver stöd, framhöll Inga-Greta. Speciellt när barnet har hamnat i konflikt med skolan är det viktigare att föräldrarna visar solidaritet med barnet än med skolan. Föräldrar bör vara ”försvarsadvokater för barnen”, ansåg Inga-Greta, och fortsatte retoriskt ”vem skulle förresten försvara våra egna barn, om inte vi föräldrar?”.83 Det bör kanske påpekas att dessa synpunkter framfördes i en tid då skolan fortfarande var auktoritär och föräldrarna angelägna om barnens lydnad och anpassning. Men lojaliteten med barnen var för Inga-Greta en grundläggande princip, giltig för alla tider, om än med olika tillämpning.

Inga-Greta uppmärksammade ofta skilsmässobarnens utsatta situation.84 Förutom den kris som själva separationen kan innebära, riskerar de att ta skada av samhällets och jämnårigas fördomar om ”ofullständiga familjer” – ett begrepp som hon tog starkt avstånd från.85 Som barnpsykiater visste hon att även andra familjekonstellationer än den klassiska kärnfamiljen kunde vara harmoniska och tillfredsställa barnens behov.86 Speciellt uppskattande uttryckte hon sig om storfamiljer,87 gärna med upp till fyra generationer representerade,88 som hon hade personlig erfarenhet av från Undantaget.

Inga-Greta kritiserade vår tids övervärdering av utseende och jämförde skönhetstävlingar med prostitution.89 Hon menade vidare att ungdomar inte skall tillåtas att dricka alkohol90 eller röka,91 och hon varnade för passiv rökning.92 Mot slutet av sitt liv engagerade sig Inga-Greta i dödshjälpsdebatten. Hon var stark motståndare till dödshjälp, som hon menade inte var förenlig med läkaretiken och riskerade att skada allmänhetens förtroende för läkarkåren. Lika kraftfullt hävdade hon individens rätt till smärtlindring i livets slutskede.93

När Inga-Greta gick bort 1998 var hon inte längre ”välkänd för läsekretsen” och i de tidningar där hon så länge varit en flitig och uppskattad medarbetare publicerades ingen nekrolog.94 Samtidigt var hon varmt uppskattad som landsortsdoktor av talrika patienter och deras anhöriga,95 och hos efterlevande släkt och vänner är minnet av Inga-Greta starkt och levande.

Erik och Beata Agrell 2022

1–95Källhänvisningarna visas om man håller markören på respektive siffra.