Skogsvandringen

Nu stiger natten stjärnströdd, hög och kall
och sakta suset hörs från gran och tall.
Bland mörka skogars djup och stengrå fall
här tona minnens rytm af tung metall.

När mormors far, en falkögd officer,
här gick vid tackjärnsforan med Tegnér, —
I stålblå stjärnor, sågen tysta ner! —
Och ärans strålglans skänktes dem af er.

Som hård och väderbiten brukspatron
på bröstet bar han tapperhetsmedaljen,
som vanns af segraren i sjöbataljen

vid bruten mast och glädande kanon,
en tjuguårig chef för smäcker slup
mot öfvermakt på hafvets kalla djup.

(Sigurd Agrell 1906)